Mina drömmars Afrika
Charles John Andersson och Axel Eriksson
Svenska pionjärer i 1800-talets södra Afrika
Berättelsen börjar i England 1819 med ett olyckligt vådaskott då den unge tjuvjägaren, Lewellyn Lloyd, skjuter och dödar parkvakten. Vanligtvis skulle detta på den tiden straffas med döden. Men för Llewellyn som kom från en mycket förmögen familj fanns alternativ. En större summa pengar till änkan och höga böter, men det var inte allt. Händelsen gjorde att Llewellyn tvingades lämna England och fly till Sverige där han hamnade i Norra Råda i Värmland.
Detta blev ett paradis för den unge jaktintresserade aristokraten från England. I den värmländska storskogen fanns en fauna, ett storvilt som den jaktintresserade Llewellyn endast kunde drömma om hemma i England. Där hade han jagat fågel och småvilt som räv, harar och annat. När han kom till Värmland mötte han björn, varg, lo, och ibland älg i en som Llewellyn beskrev mycket exotisk miljö. Llewellyn blev snart känd som en storviltsjägare och organiserade stora björnskall. För den brittiska publiken skrev han flera böcker om den svenska faunan, geografin, folklivet och sitt äventyrsfyllda liv. Även om Llewellyn ofta sågs som en excentrisk storviltjägare var bilden i forskarvärlden en annan. Genom omfattande publikationer blev han en internationell zoolog värd att ta på allvar och citerades flitigt av bl.a. Charles Darwin.
År 1831 flyttade han till Vänersborg med sin då fyraårige son Karl Johan Andersson, men som Llewellyn kallade Charles John. Sonen visade snart samma intresse för jakt och zoologi som sin far. År 1850 när Charles John var 23 år gammal lämnade han Sverige. Han ville ge sig iväg för att upptäcka en för honom okänd del av världen, hans drömmars Afrika. Charles Johns drivkraft var att göra zoologisk och geografisk forskning och till Europa hemföra tidigare okända djurarter och kartlägga områden vilka tidigare varit ”vita fläckar” på kartorna. Och precis som sin far Llewellyn, som jagat i Sverige och legat under rasande björnar i Värmlandsskogarna… så skulle Charles John ta sig till södra Afrika och där uppleva sitt livs historia, göra långa dramatiska upptäcktsfärder genom brännheta öknar, till den malariatyngda Okavangofloden eller ligga där under en rasande elefant. Far och son, två naturälskare men i var sin del av världen. Charles John blev under sitt korta liv en viktig person både som handelsman och politiker. Som förste europé kartlade Charles John stora delar av sydvästra Afrikas geografi och fauna.
År 1865 lämnade den 19-årige slaktarsonen Axel Eriksson Vänersborg. Han hade inspirerats av Llewellyn Lloyds berättelser om Afrika. Även Axel hade en dröm om att komma till Afrika. Väl i Afrika blev Axel assistent till Charles John och fick följa med på längre expeditioner ut i vildmarken. Deras livsöden fylldes av äventyr, motgångar och tragedier. Redan 1867 avled Charles John av sjukdomar och allehanda skador. Den då endast 21-årige Axel tvingas ensam begrava sin vän ute i ödemarken. Men Axel stannade kvar i Afrika och fortsatte Charles Johns arbete med zoologisk och geografisk forskning. Axel blev med tiden en stor handelsman i södra Afrika. Många män (det var endast män) reste till södra Afrika för att jobba i Axel Erikssons handelsbolag. De flesta deltog i jakter på bl.a. elefant, eftersom elfenben var mycket värdefullt och skeppades i stora lass till Europa. Tillbaka till Afrika kom moderna vapen som Axel sålde till jägare eller lokala ledare. Efter Axels död 1901 stannade många svenskar kvar i södra Afrika, det blev en svensk koloni runt staden Omaruru i centrala Namibia. Ända fram till 1930-talet levde fortfarande svenska språket kvar i området.